jag orkar inte gråta mer, kraften är totalt slut.
det känns som att .. allting slutar här
som att det här är vad som kommer att sluta.
era ord skär i öronen, skär i hjärtat & jag vet
inte om jag klarar av det mer, det tar för hårt.
jag får hela tiden höra hur ful jag är flera gånger
om dygnet .. & ja, jag är ful .. so what? det är ändå
bara insidan som räknas, men ni är så jävla blinda
för att veta att insidan varar längre i längden ..
jag ska aldrig träffa folk igen, ska sitta inlåst i ett rum
där ingen får tag i mig, där det bara finns jag.
för jag klarar inte av er mer, ni krossar mig ..

"jag är ingenting och det är deras egna fel
men livet är ju ett spel dom fuskar i det
dom gör vad som helst för att se folk ramla ner
men jag har tappat hoppet om en ljusare tid
för alla fittor som ställt till det genom mytomani"

jag kämpar dagligen med en djup smärta , med en djup depression
som förstör mig , som förstör allt som jag egentligen älskar
& det jag tror på , det jag har trott på i alla dessa år har bara egentligen varit förgäves
alla känslor jag har , allt hat , all ångest & skit .. allting är bara förgäves.
allting går emot mig , ingenting är bra jag faller ner under jorden .
jag saknar den jag var , den jag var för kanske 10 år sen , den jag var då.
då jag kunde skratta på riktigt , då jag kunde le utan ett falsk leende ..
för idag dämpar jag ångest med alkohol , inte varje dag som jag orkar
kliva upp ur sängen , inte varje dag som jag orkar hålla ögonen öppna
för jag orkar inte med verkligheten , den förstör mig bara allt mer varje dag
det finns inget jag tror på längre, det finns ingen kraft ingen lycka ingen glädje
lyckliga känslor är borta , för idag när jag tittar så vill jag bara blunda
jag vill bort , jag vill flyga iväg . såren är för djupa , orken är helt borta.

när jag tittar mig omkring så är det svart , allt jag har är egentligen bara problem
falska vänner växer på träd , & jag fattar inte hur man kan lova att man
alltid finns där , lyssnar & bryr sig - när man sen på sekunder gör tvärtom.
det är ganska skrämmande att veta hur ensam man egentligen är
hur man än försöker, vad man än säger, så blir det fel i folks öron
varje gång som jag försöker ta mig upp , ta mig i kragen och försöka på nytt
.. så är det alltid någon som bryter mig ner, som får mig på samma plats igen
folk säger hela tiden att jag är stark, som har orkat med allt det här egentligen
men det är just det, att jag fastnar där .. jag är inte stark, är så jävla svag.
det man har gått igenom, det man går igenom ger en erfarenheter
& det är väl den bästa egenskapen man tar med sig påvägen
allting jag skriver, allting jag får ut nu, är inte ens hälften av allting jag känner
man lever som man lever, man är den man är
& det är ganska synd att folk inte tar mig för den jag är, accepterar mig som person.

Det var inte längesen jag tänkte på vad .. asså, vad kärlek egentligen innebär? för man tror jämt det handlar om pussar, närhet, och vara med varandra, ja det hör också till, men det är bara en del av vad ordet kärlek innebär .. äkta kärlek, vad är äkta kärlek? för mig är äkta kärlek när man gör allt för personen man är tillsammans med, då menar jag inte små saker, jag menar exakt vad som helst. äkta kärlek är när man inte bryr sig om ålder, skiter i vad andra tycker och tänker, man är tillsammans för att man ska vara tillsammans, man måste bara tro på det .. men nu för tiden känns det mer som att jag är den enda som är kvar som är äkta, som är seriös, som vill få ut något av kärlek än bara sex .. för om man bygger upp ett förhållande på att bara ha sex, så tröttnar man till slut & sen poff så sitter man där igen. man ska bygga upp ett förhållande på förtroende och tillit, för utan förtroende och tillit så kommer man ingenstans, då är det i stort sett ingen som helst ide att ens försöka .. det finns alltid folk som vill förstöra för andra, det kommer alltid finnas folk som förstör som trivs med det, det är en av typen av dagens människor som mår bra av att se när andra människor som har det lite sämre än andra faller, när dom aldrig kan resa sig igen därför måste man bygga upp ett förhållande på tillhit och förtroende så man kan stå rak i ryggen mot dessa människor som bara vill illa, jag tycker det är ganska patetiskt men vad spelar det egentligen vad man säger & tycker .. ? Dom bryr sig ju knappast om det. jag vet vad kärlek är, jag har varit där många gånger, kanske en liten känsla av äkta kärlek några gånger, men inte så att det är enda gången jag har kännt mig lycklig och glad inombords men varje gång det har inträffat så .. har jag blivit dumpad, utnyttjad på tid & sårad fett djupt men egentligen skrev jag det här för, det här är sanning .. det här är vad kärlek är. & andra sidan, så kan kärlek vara något otäckt, något verkligen hemskt som får en att hata ordet kärlek, det gör man egentligen dagligen .. tanke på hur folk beter sig mot varandra. jag har kännt personer som blivit så lurad av kärlek, så lurad på sin egen identitet att dom har tagit självmord, bara för att allt dom offrat för, allt dom gjort allt för .. det är kärlek, och vad fick dom tillbaka? en gravsten med sitt namn på? massa blommor och avskedsbrev framför en stor jävla sten? det är så sjukt att jag bara .. blir så jävla arg, för att folk tar livet av sig pga den skiten.

jag sitter här nu, gråter och hatar mig själv. saker som jag gjort, saker som jag inte kan få ogjorda. och jag vet inte vad jag ska göra, allt som existerar brister, ingenting finns kvar. och du ska veta att det finns inget jag hellre vill, än att du ska vara lycklig och att jag önskar att någon dag, kan vi vara vänner. jag har aldrig känt såhär, känslan av att allt jag gör blir fel, att allt jag gör slutar med katastrof. Tro mig, det var aldrig min mening att såra dig, aldrig var mitt mål att krossa hjärtan. jag vet inte vad mer jag kan skriva, allting känns värdelöst. medans mina ögon är fyllda med tårar sitter jag och tänker på varför jag är som jag är, varför har jag förändrats så mycket. det här är inte den jag är, det här är .. inte jag. varför har det blivit såhär, varför har jag blivit en hjärtekrossare? jag är ingen hjärtekrossare, jag vill älska och hela, inte krossa. men jag antar att mina ord inte betyder något, du tror väl säkert att jag bara säger det här så att du ska må bra, men så är det inte. det är såhär jag känner, det är såhär jag mår. och jag hatar det, jag hatar att må såhär. jag har aldrig ångrat mig så mycket som jag gör nu, aldrig har jag skämts såhär mycket som jag gör nu. och jag måste säga att jag hatar känslan, fyfan vad jag hatar den känslan. jag gör vadsomhelst för att få den att försvinna, och jag menar det. du ska bara veta hur mycket jag saknar dig, och jag kan inte ens tänka på hur du mår, så som jag har varit. jag saknar dig av hela mitt hjärta, jag vill inte bryta våra band. men det som är gjort är gjort, även fast jag hatar det.Jag har orsakat så mycket smärta, och när jag ser dig gråta, dör en bit av mig inombords. jag orkar inte mer, jag har förstört allting, helvete vad jag hatar mig själv.

Kärlek .. vad är det egentligen? ärligt, har aldrig fått ett 100% ärligt svar på den frågan. för mig är kärlek något som gör allt för en person, älskar personen man är tillsammans med för hur den än är, och bryr sig inte om personens brister eller hur den ser ut .. som dom flesta vet så hatar jag utseende fixerade människor, alltid gjort & kommer alltid göra. för det är insidan som räknas, man kommer längre om man går på insidan, mycket längre .. & jag hatar utseende fixerade människor av anledningarna att jag har fått höra under hela min uppväxt att jag är ful, äcklig misslyckad, värdelös & massa såna saker .. & sen är det för att jag vet hur folk funkar, så fort man inte ser ut som någon brat eller värsta mode bögen så blir man negativt påhoppad .. dom som säger dom här negativa orden, dom människorna trycker ner en annans människas liv, får en person att känna sig misslyckad, ful och allt det där., kan till och med få en person att ta sitt liv .. så därför ska man tänka på vad man säger och hur man säger det, för ord kan sätta djupa sår i själen. precis så som det har gjort för mig .. för varje dag som passerar så måste jag försvara mig mot folk som bara vill mig illa, som vill få mig död .. och varje negativt ord jag hör så växer mitt hat, så växer mina aggressions attacker .. erfarenheterna gör dig till den du är, oavsett om det du är/varit med om är negativt eller positivt, så gör det dig till den du är idag .. och allt det jag har gått igenom allt jag går igenom varje dag får mig på något sätt att bli stark för folk fyller min kropp med massvis med hat och ilska och det är något starkt men samtidigt blir jag bara svagare för varje dag som passerar förbi mig, jag orkar inte längre .. orkar inte bli ständigt sårad, lämnad ensam .. jag är så jävla trött på allt . har ingenting kvar längre, jag behöver någon, behöver äkta kärlek som bara inte varar en viss tid .. utan varar en längre tid, men jag har tappat hoppet om det, tappat hoppet om allting .. jag får ingen luft, mina andetag kväver mig och allt jag har är mina drömmar som aldrig blir verkliga .. Det är så sjukt hur ensam jag egentligen är, och det som är ännu mer sjukare är att dom som trycker ner mig, dom som klagar på mig och nervärderar mig, har aldrig träffat mig eller känner mig inte ens .. Jag ber ingen att förstå mig, men jag ber er att försöka sätta er in i min sits och försök förstå lite iallafall. Dom flesta leker vän, men försvinner lika snabbt, så nu försvinner jag i skuggan av mitt liv på en bottenlös sjö ..

Jag känner hur pulsen slår, jag känner hur hjärtat pumpar snabbare för varje andetag jag tar och det är inga lätta slag, det slår riktgt hårt hårdare än det normala & jag går hemma som en bomb för det jag känner inombords är massvis med hat, ångest & väldigt starka aggressioner Allt jag ser är svart, så varför ens stanna kvar? vad är det för mening? Det går för mycket skitsnack, folk gör exakt allting för att sänka mig för att se mig må sämre, för att få mig död & så har det vart i flera jävla år Men jag kan inte lita eller tro på något någon säger känns som min egen jävla värld har svikit mig så brutalt hårt att jag inte finner hopp ingen lycka, ingen glädje .. Jag har mått såhär i i åratal och jag vet att det kommer alltid vara såhär, efter psykolog möten, behandlingshem .. så står jag fortfarande på samma plats i samma skit som jag har gjort i åratal vad jag än försöker med, vad jag än säger eller gör så blir det fucked up, kaos .. Beteendet formas av hur man mår så då kanske ni kan förstå varför jag är dryg, arg och frånvarande hela tiden & allt är pga hur jag mår varje jävla dag och jag är trött på det .. & Mamma, varför stannar du kvar, varför kan du inte bara gå din väg? Jag hatar vad du gör, jag hatar allt du säger till mig när du pratar med mig .. Jag vet inte vad jag ska göra, eller vad som ens händer med mig. Det känns som att jag försvinner allt mer från "verkligheten" jag flyr från mitt liv, jag flyr från allt .. & jag kan inte se någon som bryr sig på riktigt Ingen som hör av sig längre, ingen som ringer, skickar sms & eller ens försöker ta sig tid att få kontakt med mig, jag har tröttnat på det, känns som att jag bara är någon man kan snacka med när det passar personen & vad fan är det då? jag är inte någon som stannar kvar som "vän" för dig, bara för att du hör av dig ibland. Jag blir högt pressad jämt, på saker som jag inte ens orkar lägga ner tid på. Den senaste tiden har varit så jävla .. sjuk, eller vad man nu ska säga? Det har i stort sett blivit sämre, jag pallar inte trycket längre, jag vill ge upp .. men när? Det är frågan, hur mycket mer ska jag palla? hur mycket smärta klarar en människa? ligger sömnlös, hostar blod, gråter hela tiden, får mina ångest & aggressions attacker varje jävla dag, exakt varje dag .. jag orkar inte, kan ingen fatta det? jag är helt slut ..

Allting & alla som jag älskar försvinner ifrån mig medans hoppet om allt har försvunnit ifrån mig Jag har ingenting, visst folk säger att dom bryr sig och så men det är allt runt omkring, & jag har ingenting kvar finns ingen som är äkta längre, alla snackar skit & sårar & där står jag ensam kvar, som ett sandkorn ensam i rymden jag har aldrig haft livsglädje, jag har varit död inombords sen barnsben & kraften försvinner totalt när ni sitter dygnet runt och bara klagar På mig eller sitter och trycker ner mig med era kränkande ord - & det jag hatar är att ni inte vet vad ni gör, ni får mig att dra undan men jag ger upp nu, jag pallar inte längre .. era ord blir min död & kom inte med något bullshit nu att ni bryr er, att ni finns där för mig för det är lögn, ni pumpar mig full med lögner varje jävla dag - & jag fattar inte hur ni orkar? ni är fan inte värd några ord "Man tror att man känner någon .. men på insidan är alla likadana. den som alltid funnits för dig, kan en dag bara försvinna helt. den som en gång sagt att den älskar dig, kan en dag säga den hatar dig. den som en gång sagt lämna mig aldrig, kan en dag lämna dig. den som en gång sagt jag vill ha dig, kan en dag vilja ha nått annat. Sanningen är .. man känner ingen, varken på utsidan eller på insidan. - Alla kan svika, Alla kan göra misstag. Men är man en bra människa, ändrar man på sig .."

För varje jävla dag så blir det bara sämre och sämre .. och jag dör samtidigt allt mer inombords läs min blogg innan du fucking öppnar din jävla käft jag hatar allt, jag är så äckligt trött på exakt allting och hade ni brytt er på riktigt , & om jag dog, eller hamnar på sjukhus & har 2% att överleva så kanske jag slapp det här - att anstränga mig varje fitt dag för att försvara mig mot er mot att ni klagar, trycker ner mig & kommer med kränkande kommentarer & ni vet fortfarande inte vad ni gör, ni får mig att må sämre, det är erat fel, grattis - nöjda nu? & kom ihåg, när jag väl är borta, så har ni inte chansen att ta tillbaka allt ni sa, allt ni gjorde & då står ni där med ångesten i halsen, men det spelar ingen roll längre .. för jag är påväg, jag är klar, färdig, jag lägger ner ..

Jag har inte skrivit på länge och varför jag inte har är för att jag inte orkar . Jag har ingen kraft kvar längre, det finns ingen kraft kvar längre .. Varje dag är en kamp, varje dag är ett helvete & alla blundar fortfarande för det Ingen ser, ingen vill veta .. & den senaste tiden, det vill säga en tid på 5 månader så har jag i stort sett haft ett helvete, jag har haft ett helvete i 12-13 år och det blir bara värre Alla snackar om att dom bryr sig, att dom alltid ska finnas där, men jag anser det vara lögner För om man bryr sig på riktigt, så hör man av sig ofta & det gör ingen av er Jag lever på en botten, där bara jag finns & alla runt omkring bara klagar & trycker ner mig för det är så det är varje dag, för varje dag är det alltid något nytt, alla har något emot mig Vad jag gör, vad jag än säger, så blir det fel .. Jag är en känslig person, jag tar illa upp för allting Blir irriterad, arg & sårad för minsta lilla, och det är den jag är idag, jag är en trasig person . Varje dag får jag höra att jag är dryg, att jag är ful & patetisk, omogen & allt ni nu säger Och jag kanske är det, men jag föddes inte för att få eran självkänsla att bli bättre Jag har ingenting, inga vänner, ingen familj, inget jobb, ingen skola .. & varför? Jag har aldrig gått i skolan, för att när jag var liten så var vi så pass fattiga att jag inte hade råd att köpa kläder, gick jämt i trasiga kläder, så om jag gick till skolan så skulle jag bli mer mobbad än vad jag redan var .. aldrig haft en fast plats att bo på, flyttat runt, puttad hit och dit Jag är fast på botten, och jag tänker stanna där, för jag har försökt, kämpat i alla dessa år och jag kommer ingenstans, jag är fast .. Så ni behöver inte trycka ner mig mer, jag är redan där Världen är formad av en mytomani, en mytomani som blir större och starkare för varje dag som går Dom flesta säger att jag är en stark person, som har kunnat överleva och .. det kanske är sant? men jag tror inte på det, för ni ser inte min själ, för min själ är så trasig & den blir trasigare hela tiden jag kan inte tro/lita på något någon säger, för jag har tappat och förlorat min tillit till folk jag hatar mitt liv, jag hatar min musik, jag hatar allt .. jag blir så trött på folk när dom ska fråga hur jag mår, vad jag gör & hur jag tar mina steg .. ingen accepterar mig, eller tar mig för den jag är Jag är en djupt seriös och ärlig person, varför skulle jag annars sitta och anstränga mig till att skriva flera inlägg som handlar om hur jag mår, och vad som hänt och händer varje eviga dag ? det finns ingen mening med det, jag ser ingen mening med det .. för jag har aldrig haft någon livsglädje jag har alltid varit död inombords, jag kan inte vara glad, finns få sekunder som jag är "glad" i min vardag Och jag har försökt försvinna från livet två gånger sen nyår, och då försökte jag på riktigt, för att jag ville .. för att jag inte orkar längre, för att jag inte orkar med att alla trycker ner mig och klagar på allting som jag gör Det kommer aldrig bli bra, för att jag vet det .. för att jag har 13 års erfarenhet av djup & stark depression som jag har skrivit i mina tidigare inlägg så kämpar jag varje dag med ångest och aggressions attacker Jag har blivit så pass svag att jag bara sover hela tiden, att jag inte har kaft nog att gå upp från sängen och mina sömnproblem har blivit starkare, jag tar medecin - men ingenting hjälper, inte ens psykologer Så jag har i stort sett gett upp hoppet om allting, för det finns ingen mening med någonting längre Det finns många historier om mitt liv, och det som jag skriver nu i min blogg, är bara en liten del av det jag har börjat gråta mer, och jag har själv undrat varför .. kanske för att jag inte orkar, kanske för att varje person som kommer nära mig sviker mig och sårar mig? kanske för att jag lever varje dag i ett helvete dom flesta pratar med mig bara för att jag ska skicka musik , för att jag gör musik & för att jag rappar dom flesta är kompis med mig bara för det, ni utnyttjar det .. ser ni inte att ni gör saken värre bara? och när ni klagar, ni gör bara saken värre, ni får mig att må sämre .. & jag hatar er, jag hatar allt .. Jag har så mycket hat, ilska & en massa skit inom mig som jag aldrig fått ut, som jag aldrig kommer få ut Och när ni driver med mig, hur fan kan ni göra det? och hur .. i helvete tänker ni när ni driver & är oseriös? kan ni inte vara seriösa & sluta driva, så behöver ni inte prata med mig överhuvudtaget .

Mitt liv är kontrollerat , jag är kontrollerad jag vandrar igenom helvetet om och om igen & jag har tröttnat , finns inte mycket till kraft längre Och soc fortsätter att skicka mig på möten hela tiden är det inte det ena , så är det fan det andra också allting känns värdelöst , jag känner mig äckligt värdelös för allting jag säger , allting jag gör får jag skit för Hade allting jag kännt inombords varit bomber istället så hade jag .. exploderats för längesen , redan som liten för det började då , och det blir bara sämre & sämre Det finns säkert dom som försöker bry sig , försöker förstå sig på hur jag mår , vad jag går igenom och hur jag lever idag men oftast så är det dom som försöker få mig att öppna mig för att ta reda saker om mig , vad jag har för brister och vad jag har gått igenom , så att dom sen kan använda allting det till att trycka ner mig & det är precis vad folk gör också Tiden läker inga sår , Och det spelar ingen roll hur mycket ni hjälper mig , jag vet att det inte kommer bli bättre , jag vet .. jag har sett det ni inte sett , jag har gått igenom det mesta som ni ens kan tänka er , och vägen fortsätter bara ..  allt är skit , finns ingenting som är bra längre Jag har ingen livsglädje , men som jag brukar säga "Det är svårt att vara glad , när man ständigt tvingas vara jag" Och det stämmer , jag kan inte vara glad längre , har försökt men det går inte , för att allting jag känner och allting som jag går igenom varje dag får glädjen att bli något som är fake och dagligen kämpar jag emot ångest och aggressions attacker och bara det tar på kraften och jag har lärt mig att jag måste kämpa för att kunna överleva , för man måste göra det annars finns det ingen åtevändo , då finns det bara en gravsten under allting som man känner , och allting man någonsin har upplevt jag hatar allt , eller ah .. iallafall det som har fått mig och hata känns som att allting som jag skriver ner här blir bara massa kladd det blir liksom aldrig någon förklaring till allting , för om jag - skulle förklara allting , så skulle bloggen fyllas med miljontals inlägg som ingen ändå bryr sig om , så .. vad är meningen ? Jag är svag , och jag blir svagare hela tiden efter allt också jag vet också att så länge morsan eller farsan finns kvar i det här så kallade livet så kommer jag alltid må såhär , så länge jag har deras blod i mig , så kommer jag att må såhär .. Tro inte att ni förstår mig , för det gör ni inte .. Sätt er i min situation och försök klara 5 min så ska ni se att det inte är så lätt när man känner så mycket inombords som är negativt , som bara är hat och skit vareviga dag Jag vill kunna förklara , men det är svårt när allting jag känner är trycket över bröstet , när allting jag känner inte går att beskriva för det går inte att beskriva , det är helt obeskrivligt starkt .. jag är tacksam för dom som verkligen bryr sig , finns där & pratar med mig Ska inte nämna några namn , ni vet redan vilka ni är så ett stort tack . Ni ger en mening för mig att fortsätta klara av ännu en dag .. är ingen bra person , även fast det finns dom som säger att jag är bra och sånt men jag är inte det , för den personen jag har blivit är ingen man vill lära känna , och jag tycker personligen att det är synd för den personen jag var förut innan allting det här var mycket mer gladare , och brydde sig om allting och alla jämt men nu för tiden , så sätter jag mig själv först och varför undrar ni ? Ja , Ni förstår kanske om ni läser alla mina inlägg .. "Det finns alltid en mening , för allting som händer & Jag tror så , att jag är menad för det här .. "

Vet inte hur jag ska börja , det var längesen jag skrev något . Och det har hänt sjukt mycket sen dess , mest dåliga saker .. Varje dag känns det som att man försvinner från verkligheten allt mer , Och oftast känns det som att en bit av sig själv försvinner varje gång man tar ett andetag , för det som jag känner är så pass starkt att för varje andetag man tar , så måste man kämpa för att ta ett .. Jag tror inte att det är ingen som bryr sig , jag vet att det är så . För jag har sett det själv , jag har själv fått det bevisat med egna ögon . Folk har inte ens tanke på att lära känna mig , umgås med mig osv . Utan 'folk' säger att dom bryr sig , endast för att vara snälla .. Och för att man själv inte ska känna sig så ensam som man är . Men det spelar ingen roll , hur mycket ni än säger , så kommer jag alltid att vara ensam , jag har alltid varit ensam & kommer alltid att vara . Jag har ingenting , jag har varken vänner eller familj , jag har ingenting .. För den familj som jag har , är ingen familj , Den är död i mina ögon . En 'pappa' som misshandlat mig och utnyttjat mig på pengar under hela min barndom , under hela min uppväxt fram tills 4 månader sen .. Då jag tog mina saker och drog , för det är för mycket nu .. Jag växte upp i ett litet hus som liten , som då var min fosterfamilj .. Där blev jag också slagen varje dag , Sen flyttade jag hem igen .. efter nån månad kanske , så .. sen började allting , varje dag .. Jag vet att det inte är någon som förstår mig , så försök inte ens . jag har fått diagnosen självmordsbenägen , stresss och panik , Aggressions och ångest attacker , och jag äter medecin för det .. Men , det hjälper inte , för varje dag så blir det bara särme . Jag har verkligen försökt , att få allting bra , varje jävla sak .. Men det hjälper inte heller , så jag har slutat att försöka . Hur mycket man än söker , och vill få svar på allt man känner så får man aldrig det svaret man hoppades på , allting blir bara .. Som man aldrig har tänkt sig , livet man lever är ett kaos .. för livet man ville leva som liten , skulle inte ens bli såhär . Men det var annorlunda med mig , jag visste att det här skulle hända .. Efter behandlingshem efter behandlingshem, till psykvård .. Sen ut , kanske ett halvår , sen åkte man in lika snabbt .. NI tror säkert att jag är sinnessjuk , men jag är helt frisk .. Trodde jag iaf , tills jag fick diagnosen grov depression .. jag är baserad på problem, men folk är för blinda för att se det . Min kropp är slut , jag är slut , jag har fått nog av all skit nu .. Det finns kanske 1-2 personer i hela mitt liv , som maybe .. förstår mig , eftersom dom själva går/gått igenom samma .. Ingen ringer mig , ingen skriver till mig , det är ingen som bryr sig .. Jag menar, hur skulle det vara när jag dog då ? Då skulle det passa .. Då skulle det vara passande till hands , men nu ? pfft .. Nej, jag är inte beredd att ta emot andras problem . Jag har egna. Det spelar ingen roll om jag har bra ordval eller uttryck för att folk ska fatta intresse för att läsa det jag skriver ni fattar ändå ingenting. Jag fattar inte själv varför jag skriver något som ändå ingen annan förstår sig på mer än jag själv . Ni trycker ner mig dagligen , och ni fyller min kropp med en massa hat sen har ni mage att fråga varför jag är arg hela tiden ? idioter .. Jag tycker synd om såna som er , som måste anpassa sig efter andra , och använda det måendet dom har emot dom för att ni själv ska kunna må bra , för att ni själva sitter i samma sits , tragiskt .. Jag har aldrig behövt gå i skolan , det jag har sett har gett mig kunskap Jag har aldrig gått i skolan , för möjligheten har aldrig funnits där .. Spelar ingen roll hur många blogg inlägg jag skriver , ingen fattar nått iaf .. Och , jag känner hur jag försvinner från omvärlden allt mer .. Jag är inte värd något , jag är inte ens värd eran tid , inte värd något . Ni vill bara se det bra med mig , men det finns inget som är bra med mig för jag är en trasig person , det finns bara dåliga sidor , för allt .. Som en gång var bra , har försvunnit .. För längesen . Det finns så jävla mycket mer än det , men orkar inte förklara .. Jag vill ha för evig tystnad . Stänga ut allt omkring mig . Det är sant, jag är missnöjd med mig själv . Så sluta favorisera mig för jag är inte hel . Jag kan verka komplett men på min insida är det fel . För det hugger och sliter, jag dras i mindre bitar .
Ni kan lägga mig som ett pussel om inte världen stannar snart .
Vill ha min möjlighet att kliva av, för jag börjar redan bli yr .

Det sägs att om sina föräldrar behandlar en dåligt skriker på en och skit så sätter det sig i barnens beteende Och den personen jag är idag är min pappas fel i stort sett .. För allt jag har fått från honom är aggressions attacker & ångest eller pappa, jag vet inte om jag kan kalla honom för det längre För han har aldrig varit någon del i mitt liv, aldrig funnits där för mig när jag har behövt , aldrig lyssnat på mig frågat hur jag mår eller sagt att det kommer ordna sig eller överhuvudtaget något sånt Jag fattar inte , jag trodde att man satt barn till världen för att man älskar det oavsett vad . Men jag hade tydligen fel .. Mina föräldrar har aldrig behandlat mig bra , har alltid fått skit även om man frösökt att vara en bra människa så fick man bara skit jag fick diagnosen grovt deprimerad och självmordsbenägen andra gången eller tredje gången jag har fått det nu men det är väl inte så konstigt att jag är det egentligen . Folk trycker ner mig hela tiden, man ger någon komplimang och till svar får man "tack men du var/är ful" Jag vet ju redan att jag är ful , men folk behöver fan inte komma till mig och säga så Hur lågt kan en människa så dom säger att han/hon är ful och sånt ? Jag menar dom har ingen helst aning om vad personen i fråga har gått eller går igenom , folk tänker inte alls på vad dom säger Eller om det kan såra personen .. Jag har inga vänner heller för alla snackar samma skit , att jag måste rycka upp mig att jag måste ta tag i mina problem , att jag är patetisk att jag är det och det . Men det är ganska lätt för dom och säga allt det där . dom som har kunskapen att lösa problem Dom som har kunskapen till att skaffa ett bättre liv Som att dom liksom skulle vara någon jävla psykolog själva .. Men jag är fan ddö inombords , har inte haft något att leva för i tre fyra år nu och jag känner hur svag jag blir för varje andetag Folk säger också att jag ska söka hjäl, men varför har jag då gått hos sju psykologer dom senaste åren ? För att prata ut om allting så att jag inte helt faller ihop som en sten mot havets botten . Jo kanske för att jag själv vill hälpa mig men det ni inte vet är att det inte hjälper alls , Sju psykologer har inte kunnat hjälpa mig så kom fan inte med sånt bullshit att ni finns där och grejer . Och hälften av er säger att ni förstår och skit , men det är inte ens nära den sanning till verklighet jag upplever varje jävla dag .. Och sen kommer folk och sparkar på mig medans jag redan ligger ner exakt så känns det varje dag , Samma smärta från morgon till kväll . Jag måste dricka alkohol för att vara lugn , för att vara normal . Hur normalt är det ? Nej , Det är inte normalt alls , ingenstans . Jag blir dumpad , dissad , playad och så hela tiden . Som jag har skrivit tidigare så har jag blivit dissad av olika sjuka anledningar i flera år , och det har pågått för länge . Jag ger min kärlek , Som finns kvar efter alla gånger som mitt hjärta tillknycklats , men ändå så sviker dom mig , leker med mig . Jag ser mig själv som en docka , som bara duger när det passar . För det är exakt så jag ser det . För jag har inte fått ett skit av någon alla dessa år , bara smärta , och ett skott i hjärtat . Jag kommer hata tjejer och kärlek tills den rätta , tills det verkligen kommer en tjej som kan acceptera mig för den jag är , för att jag har mina brister . Jag är långt ifrån alla andra killar , men tjejer vägrar inse det . Jag är inte han som dumpar någon , inte han som är otrogen . Jag är bara en helt vanlig trogen kille som bara vill ha något äkta och seriöst .. Men blir stämplad som "hatad" och "du är för seriös" . Jag vet att jag skrev att jag hatar tjejer, men är det så konstigt då ? Att jag drar alla över samma kant efter alla jävla gånger som dom behandlat mig som ett skämt , fått mig att tappa livsglädjen totalt , fått mig att bli självmordsbenägen , och fått mig att tappa tillit och förtroende till personer i mitt liv som betyder mest . Det kanske är så att jag är patetisk , att jag bara sitter och tycker synd om mig själv . Jag är en känslig och en väldigt seriös person , det har jag alltid varit och kommer nog altid at vara . För varför vara någon man inte är liksom ? Det passar inte mig . Jag är den jag är , och det får ni helt enkelt leva med . Det jag hatar mest , det är det här med att snacka skit bakom ryggen på folk . Att säga saker som gör så jävla ont i personer som är sårbara , känsliga som jag osv . Tycker det är lågt . Personer som säger sånt har världens lågsta självkänsla som finns . Går inte att förklara mitt hat till dessa personer som säger att man är patetisk , självisk osv för att man vågar lägga ut hur man mår , för att det finns faktiskt dom som gömmer sig bakom en mask , låtsas som att dom mår bra , och det är fel . riktigt jävla fel . hur ska man knna hjälpa dom då ? En dag sätter det stopp . En vacker dag kanske det händer dig , eller någon som betyder mycket för dig . Så jag tycker at du ska tänka på vad du säger innan du öppnar käften och visa lite självgodhet istället för att vara så jävla elak och tycka ner andra . Vi alla är människor , Och alla förtjänar att bli bemött med kärlek . Tänk dig hur man billigt spelar en roll i en värld som anpassar sig efter falskheter. Vad är egentligen sanning? Känns som man bor i en egen värld full av hallunicationer. Man blir påverkad av 'folk' i sin omgivning. Vad är det som är äkta? Och när man blir sårad, besviken, och rykten bildar sig skapar sig ett eget hat. Alla kollar snett, Får blickar från hörn och kanter. Vi alla spelar någon vi inte är, För att vara som alla andra. Men och andra sidan, Om vi hade varit som alla andra, alltså likadana. Då hade det varit fucked up, Då hade nästan allt i sin personlighet varit fejk. Och när det kommer till att snacka skit bakom ryggen på folk, Dömma osv. Så har ingen rätt till det, för alla är lika mycket värda oavsett hudfärg, Åsiker, Ålder, osv .. Så tänk dig för innan du ens öppnar käften För du vet inte vad dom har gått igenom, Förrens dom ligger i en grav. Det finns dom som inte har någonting, Som fortfarande lever här i sverige. Men ändå finns det såna som dig som bara klagar på småsaker. För ärligt talat så tror jag inte att du vet vad sviken, hat, ilska, känslor. Och allt det där, överhuvudtaget betyder. och jag kan säga nu också, att jag & "pappa" inte har någon kontakt längre, dels för att jag inte vill ha någon kontakt med han längre, och dels för att han har misshandlat mig i 15 år om inte mer, .. Det gör också att jag inte vill ha kontakt med han . Ingen kan förstå hur det känns att leva med aggressioner varje dag, att få utbrott hela tiden .. Och allt är bara för att jag har en pappa som är sinnessjuk ..

Jag ställer mig ständigt frågan varför jag är deprimerad, Varför tankar alltid börjar ta övertag, hela tiden ? Men jag kommer ingenstans .. Jag ställer frågor hela tiden . Som jag aldrig kommer få svar på . Ena sekunden tror man att saker kommer bli bra, sen vaknar man upp till det vi kallar "verkligheten" . och inser att allt det jag är deprimerad för kommer inte gå över . Men det har pågått för länge nu .. Jag bor hos pappa, Men vi pratar knappt aldrig .. eller vi, pratar aldrig . insåg för någon dag sen att pappa aldrig haft någon stor roll i mitt liv . aldrig fått höra ett posetivt ord från honom . Han har aldrig lyssnat på mig . eller försökt att trösta mig ens . Har försökt komma härifrån på alla sätt . Men har för mycket skulder från förr . Och mamma, .. - Hon förstår mig på något sätt, Hon säger själv att jag inte kan ha det såhär .. Men jag kan inte bo hos henne heller, dels för att det inte finns plats .. Och för att hon liksom klagar på mig ofta, även om det aldrig märks . Allting är bara fucked up .. Även om allt känns knas, så måste man kämpa för att komma tillbaks . För att även om det blir skit, så måste man alltid göra sitt bästa . Man förlorar ingenting på att försöka, så ta nya tag & börja idag ..

Jag orkar inte längre, jag gör seriöst inte det . Allting är bara för det där första jävla snedsteget . Hur länge ska jag orka ? Kommer saker ordna sig ? Om saker hade ordnat sig varför blir jag då alltid playad ? Pallar inte . smärtan inom mig bryter sig ut snart & då faller allting, mer än vad det har gjort annars . Det har aldrig vart bra . Det finns dom som snackar om att dom mår själva dåligt bara för att dom är "förkylda" eller nått annat skit, men tänk på dom som aldrig haft livsglädje i livet, typ som mig . jag har sett lycka en gång i mitt liv . Det var när jag såg min morfar för första gången, men sen .. rasade allting när han gick bort .. och enda sen dess har jag ramlat . Alla försöker trycka ner mig, och ständigt så lyckas dom också, sjukt . Jag försöker resa mig upp, men orken i kroppen finns inte, existerar inte . Känns som att jag bara vill sova hela tiden, bara sova bort all jävla tid .. och att jag en dag, en vacker jävla dag att jag aldrig mer kommer att vakna . För jag pallar inte, jag har så jävla mkt skit inombords, så jag blir bara svag av att bara vara vaken .. för många frågor, för många oförklarade svar .. Ingen förstår, ingen vet, och ingen vet någonting om vad jag gått igenom . Ingen ser ilskan som jag bär på, & ingen ser smärtan som jag bär på .. Föräldrar som trycker ner ens egna barn, föräldrar som satt ungdomar som mig till världen, som aldrig fått se lycka, som vet att dom aldrig kommer bli bra igen .. är ju helt fucked up, om ens föräldrar hade funnits där, pratat med en om ens problem, så kanske man hade mått en aning bättre iaf .. enda sen barnsben har man fått höra att allt man gjort/gör är fel .. Jag är knappast något helgon, eftersom det finns inte en jävel som är perfekt . alla har sin egen plats i världen, men jag ramlade av påvägen dit .. Jag är inte rädd för döden längre, men vägen dit kan bli ganska slitsam .. Kan inte kontrollera mig själv längre, det går ut över andra och ja, det är fel . Men jag kan inte råför det .. Pratar ut med psykologer, endast för att överleva dagen .. Men du vet som jag, att det inte hjälper inte ett skit .. för ångesten/smärtan är för stark .. Jag kan inte sova, jag känner hur mina andetag stannar, och allting blir svart .. Pallar inte bry mig, varför ska man leva när man ändå inte har något att leva för ? En gång hade jag det, men det försvann från mitt liv lika snabbt .. Finns inte en mening längre, finns ingen anledning att kämpa för något .. som ändå, kommer gå fel .. Var dig själv bara, så som jag är jag ..