Kärlek .. vad är det egentligen? ärligt, har aldrig fått ett 100% ärligt svar på den frågan. för mig är kärlek något som gör allt för en person, älskar personen man är tillsammans med för hur den än är, och bryr sig inte om personens brister eller hur den ser ut .. som dom flesta vet så hatar jag utseende fixerade människor, alltid gjort & kommer alltid göra. för det är insidan som räknas, man kommer längre om man går på insidan, mycket längre .. & jag hatar utseende fixerade människor av anledningarna att jag har fått höra under hela min uppväxt att jag är ful, äcklig misslyckad, värdelös & massa såna saker .. & sen är det för att jag vet hur folk funkar, så fort man inte ser ut som någon brat eller värsta mode bögen så blir man negativt påhoppad .. dom som säger dom här negativa orden, dom människorna trycker ner en annans människas liv, får en person att känna sig misslyckad, ful och allt det där., kan till och med få en person att ta sitt liv .. så därför ska man tänka på vad man säger och hur man säger det, för ord kan sätta djupa sår i själen. precis så som det har gjort för mig .. för varje dag som passerar så måste jag försvara mig mot folk som bara vill mig illa, som vill få mig död .. och varje negativt ord jag hör så växer mitt hat, så växer mina aggressions attacker .. erfarenheterna gör dig till den du är, oavsett om det du är/varit med om är negativt eller positivt, så gör det dig till den du är idag .. och allt det jag har gått igenom allt jag går igenom varje dag får mig på något sätt att bli stark för folk fyller min kropp med massvis med hat och ilska och det är något starkt men samtidigt blir jag bara svagare för varje dag som passerar förbi mig, jag orkar inte längre .. orkar inte bli ständigt sårad, lämnad ensam .. jag är så jävla trött på allt . har ingenting kvar längre, jag behöver någon, behöver äkta kärlek som bara inte varar en viss tid .. utan varar en längre tid, men jag har tappat hoppet om det, tappat hoppet om allting .. jag får ingen luft, mina andetag kväver mig och allt jag har är mina drömmar som aldrig blir verkliga .. Det är så sjukt hur ensam jag egentligen är, och det som är ännu mer sjukare är att dom som trycker ner mig, dom som klagar på mig och nervärderar mig, har aldrig träffat mig eller känner mig inte ens .. Jag ber ingen att förstå mig, men jag ber er att försöka sätta er in i min sits och försök förstå lite iallafall. Dom flesta leker vän, men försvinner lika snabbt, så nu försvinner jag i skuggan av mitt liv på en bottenlös sjö ..