Det sägs att om sina föräldrar behandlar en dåligt skriker på en och skit så sätter det sig i barnens beteende Och den personen jag är idag är min pappas fel i stort sett .. För allt jag har fått från honom är aggressions attacker & ångest eller pappa, jag vet inte om jag kan kalla honom för det längre För han har aldrig varit någon del i mitt liv, aldrig funnits där för mig när jag har behövt , aldrig lyssnat på mig frågat hur jag mår eller sagt att det kommer ordna sig eller överhuvudtaget något sånt Jag fattar inte , jag trodde att man satt barn till världen för att man älskar det oavsett vad . Men jag hade tydligen fel .. Mina föräldrar har aldrig behandlat mig bra , har alltid fått skit även om man frösökt att vara en bra människa så fick man bara skit jag fick diagnosen grovt deprimerad och självmordsbenägen andra gången eller tredje gången jag har fått det nu men det är väl inte så konstigt att jag är det egentligen . Folk trycker ner mig hela tiden, man ger någon komplimang och till svar får man "tack men du var/är ful" Jag vet ju redan att jag är ful , men folk behöver fan inte komma till mig och säga så Hur lågt kan en människa så dom säger att han/hon är ful och sånt ? Jag menar dom har ingen helst aning om vad personen i fråga har gått eller går igenom , folk tänker inte alls på vad dom säger Eller om det kan såra personen .. Jag har inga vänner heller för alla snackar samma skit , att jag måste rycka upp mig att jag måste ta tag i mina problem , att jag är patetisk att jag är det och det . Men det är ganska lätt för dom och säga allt det där . dom som har kunskapen att lösa problem Dom som har kunskapen till att skaffa ett bättre liv Som att dom liksom skulle vara någon jävla psykolog själva .. Men jag är fan ddö inombords , har inte haft något att leva för i tre fyra år nu och jag känner hur svag jag blir för varje andetag Folk säger också att jag ska söka hjäl, men varför har jag då gått hos sju psykologer dom senaste åren ? För att prata ut om allting så att jag inte helt faller ihop som en sten mot havets botten . Jo kanske för att jag själv vill hälpa mig men det ni inte vet är att det inte hjälper alls , Sju psykologer har inte kunnat hjälpa mig så kom fan inte med sånt bullshit att ni finns där och grejer . Och hälften av er säger att ni förstår och skit , men det är inte ens nära den sanning till verklighet jag upplever varje jävla dag .. Och sen kommer folk och sparkar på mig medans jag redan ligger ner exakt så känns det varje dag , Samma smärta från morgon till kväll . Jag måste dricka alkohol för att vara lugn , för att vara normal . Hur normalt är det ? Nej , Det är inte normalt alls , ingenstans . Jag blir dumpad , dissad , playad och så hela tiden . Som jag har skrivit tidigare så har jag blivit dissad av olika sjuka anledningar i flera år , och det har pågått för länge . Jag ger min kärlek , Som finns kvar efter alla gånger som mitt hjärta tillknycklats , men ändå så sviker dom mig , leker med mig . Jag ser mig själv som en docka , som bara duger när det passar . För det är exakt så jag ser det . För jag har inte fått ett skit av någon alla dessa år , bara smärta , och ett skott i hjärtat . Jag kommer hata tjejer och kärlek tills den rätta , tills det verkligen kommer en tjej som kan acceptera mig för den jag är , för att jag har mina brister . Jag är långt ifrån alla andra killar , men tjejer vägrar inse det . Jag är inte han som dumpar någon , inte han som är otrogen . Jag är bara en helt vanlig trogen kille som bara vill ha något äkta och seriöst .. Men blir stämplad som "hatad" och "du är för seriös" . Jag vet att jag skrev att jag hatar tjejer, men är det så konstigt då ? Att jag drar alla över samma kant efter alla jävla gånger som dom behandlat mig som ett skämt , fått mig att tappa livsglädjen totalt , fått mig att bli självmordsbenägen , och fått mig att tappa tillit och förtroende till personer i mitt liv som betyder mest . Det kanske är så att jag är patetisk , att jag bara sitter och tycker synd om mig själv . Jag är en känslig och en väldigt seriös person , det har jag alltid varit och kommer nog altid at vara . För varför vara någon man inte är liksom ? Det passar inte mig . Jag är den jag är , och det får ni helt enkelt leva med . Det jag hatar mest , det är det här med att snacka skit bakom ryggen på folk . Att säga saker som gör så jävla ont i personer som är sårbara , känsliga som jag osv . Tycker det är lågt . Personer som säger sånt har världens lågsta självkänsla som finns . Går inte att förklara mitt hat till dessa personer som säger att man är patetisk , självisk osv för att man vågar lägga ut hur man mår , för att det finns faktiskt dom som gömmer sig bakom en mask , låtsas som att dom mår bra , och det är fel . riktigt jävla fel . hur ska man knna hjälpa dom då ? En dag sätter det stopp . En vacker dag kanske det händer dig , eller någon som betyder mycket för dig . Så jag tycker at du ska tänka på vad du säger innan du öppnar käften och visa lite självgodhet istället för att vara så jävla elak och tycka ner andra . Vi alla är människor , Och alla förtjänar att bli bemött med kärlek . Tänk dig hur man billigt spelar en roll i en värld som anpassar sig efter falskheter. Vad är egentligen sanning? Känns som man bor i en egen värld full av hallunicationer. Man blir påverkad av 'folk' i sin omgivning. Vad är det som är äkta? Och när man blir sårad, besviken, och rykten bildar sig skapar sig ett eget hat. Alla kollar snett, Får blickar från hörn och kanter. Vi alla spelar någon vi inte är, För att vara som alla andra. Men och andra sidan, Om vi hade varit som alla andra, alltså likadana. Då hade det varit fucked up, Då hade nästan allt i sin personlighet varit fejk. Och när det kommer till att snacka skit bakom ryggen på folk, Dömma osv. Så har ingen rätt till det, för alla är lika mycket värda oavsett hudfärg, Åsiker, Ålder, osv .. Så tänk dig för innan du ens öppnar käften För du vet inte vad dom har gått igenom, Förrens dom ligger i en grav. Det finns dom som inte har någonting, Som fortfarande lever här i sverige. Men ändå finns det såna som dig som bara klagar på småsaker. För ärligt talat så tror jag inte att du vet vad sviken, hat, ilska, känslor. Och allt det där, överhuvudtaget betyder. och jag kan säga nu också, att jag & "pappa" inte har någon kontakt längre, dels för att jag inte vill ha någon kontakt med han längre, och dels för att han har misshandlat mig i 15 år om inte mer, .. Det gör också att jag inte vill ha kontakt med han . Ingen kan förstå hur det känns att leva med aggressioner varje dag, att få utbrott hela tiden .. Och allt är bara för att jag har en pappa som är sinnessjuk ..