Jag ställer mig ständigt frågan varför jag är deprimerad, Varför tankar alltid börjar ta övertag, hela tiden ? Men jag kommer ingenstans .. Jag ställer frågor hela tiden . Som jag aldrig kommer få svar på . Ena sekunden tror man att saker kommer bli bra, sen vaknar man upp till det vi kallar "verkligheten" . och inser att allt det jag är deprimerad för kommer inte gå över . Men det har pågått för länge nu .. Jag bor hos pappa, Men vi pratar knappt aldrig .. eller vi, pratar aldrig . insåg för någon dag sen att pappa aldrig haft någon stor roll i mitt liv . aldrig fått höra ett posetivt ord från honom . Han har aldrig lyssnat på mig . eller försökt att trösta mig ens . Har försökt komma härifrån på alla sätt . Men har för mycket skulder från förr . Och mamma, .. - Hon förstår mig på något sätt, Hon säger själv att jag inte kan ha det såhär .. Men jag kan inte bo hos henne heller, dels för att det inte finns plats .. Och för att hon liksom klagar på mig ofta, även om det aldrig märks . Allting är bara fucked up .. Även om allt känns knas, så måste man kämpa för att komma tillbaks . För att även om det blir skit, så måste man alltid göra sitt bästa . Man förlorar ingenting på att försöka, så ta nya tag & börja idag ..