jag sitter här nu, gråter och hatar mig själv. saker som jag gjort, saker som jag inte kan få ogjorda. och jag vet inte vad jag ska göra, allt som existerar brister, ingenting finns kvar. och du ska veta att det finns inget jag hellre vill, än att du ska vara lycklig och att jag önskar att någon dag, kan vi vara vänner. jag har aldrig känt såhär, känslan av att allt jag gör blir fel, att allt jag gör slutar med katastrof. Tro mig, det var aldrig min mening att såra dig, aldrig var mitt mål att krossa hjärtan. jag vet inte vad mer jag kan skriva, allting känns värdelöst. medans mina ögon är fyllda med tårar sitter jag och tänker på varför jag är som jag är, varför har jag förändrats så mycket. det här är inte den jag är, det här är .. inte jag. varför har det blivit såhär, varför har jag blivit en hjärtekrossare? jag är ingen hjärtekrossare, jag vill älska och hela, inte krossa. men jag antar att mina ord inte betyder något, du tror väl säkert att jag bara säger det här så att du ska må bra, men så är det inte. det är såhär jag känner, det är såhär jag mår. och jag hatar det, jag hatar att må såhär. jag har aldrig ångrat mig så mycket som jag gör nu, aldrig har jag skämts såhär mycket som jag gör nu. och jag måste säga att jag hatar känslan, fyfan vad jag hatar den känslan. jag gör vadsomhelst för att få den att försvinna, och jag menar det. du ska bara veta hur mycket jag saknar dig, och jag kan inte ens tänka på hur du mår, så som jag har varit. jag saknar dig av hela mitt hjärta, jag vill inte bryta våra band. men det som är gjort är gjort, även fast jag hatar det.Jag har orsakat så mycket smärta, och när jag ser dig gråta, dör en bit av mig inombords. jag orkar inte mer, jag har förstört allting, helvete vad jag hatar mig själv.