Jag chippar efter luft, och jag stryper mina egna andetag Ingen ser den ilskan som jag har inom mig själv, ingen förstår Som här om dagen när jag kom hem från sjukhuset, med hjärnskakning och 13 stygn .. pga självmordsförsök från 15 meter, men iaf .. Alla trycker ner mig hela jävla tiden, Jag ska börja sluta snacka med folk totalt Som idag sa en brud "Du är patetisk, ta livet av dig snälla" Jag menar Det kanske är så det är, om jag tar livet av mig, så kanske folk blir nöjda För folk vill bara se mig död, så att dom kan skratta åt mig vid begravningen Så att dom kan ha något och skratta åt när dom har tråkigt, vad vet jag liksom Det handlar inte om dig, det handlar inte alla andra, det handlar om mig, bara mig ingenting har någonsin handlat om mig, jag har alltid fått lov och finnas där och lyssna på andras problem . im sick of that . Det är en del av varför jag mår som jag gör idag . för att jag har aldrig fått chansen att få lösa mina problem , och nu är mina problem för stora , det svämmar in med tusentals problem in i min själ varje dag & jag orkar inte .. jag har ingen ork, jag har inte haft någon livsglädje på 12 år, jag har inte haft någon livslust eller någon sort av lycka på 12 år överhuvudtaget Visst, jag kanske är patetisk, jag kanske är feg, men då får jag väl vara det . Det blir särme och sämre för varje dag som går , och dom senaste 2 veckorna så har det varit riktigt illa . Jag har svimmat, jag har ramlat ihop totalt pga ångest blackout och allt möjligt .. & Kärlek (?) Den är nog över för min del . för hur ska jag kunna ge kärlek till någon som jag inte ens har ? Hur ska jag kunna lita på någon när jag har förlorat förtronde, hopp & tillit till människor ? Hur ska jag kunna lita på en ny tjej när jag alltid blir behandlad som ett djur ? Hur ska jag kunna tro på allting dom säger när man vet att det bara är bullshit i slutändan ? Jag är född för att vara ensam och olycklig . time to say goodbye, maybe .. forever . För jag har ingen jävla kraft kvar, jag har ingen ork till att leva mitt liv längre . & jag vet inte , det krävs jävligt mycket för att man överhuvudtaget ska kunna förstå mig, och hur jag ens mår ens .. Den dagen kärlek blir evigt, den dagen tjejer inte säger "föralltid" men menar något annat den dagen alla tjejer inte är likadana, den dagen dom inte har den förmågan att säga samma sak till varje jävla snubbe dom tycker ser bra ut . Den dagen kärlek inte är som sex, och patetiska ord som inte lär tro på sen ändå, den dagen - Så KANSKE jag kommer att kunna leva på nytt och kunna tro på något någon säger . för som ser ut just nu, så är det bara svart .. Jag ser ingen framtid, jag ser inga ljusa dagar, jag ser en gråskala som jag själv lever i .. där allting är dött .. Så låt mig sova, förevigt aldrig mera vakna Här är han, som ni aldrig kommer sakna Lever för en verklighet som aldrig ens har funnits Och in i
dödens stund är det jag som har vunnit