Mange, jag vet vad du går igenom. Och att du har en tuff tid. Vet att du lägger din tro om ett bättre liv bakom ryggen på dig själv och stöter bort folk som vill dig väl för att försäkra dig att dom inte är som alla andra. Jag vet att du inte vill riskera att få vara den dörrmatta alla har behandlat dig som tidigare, vilket en del fortfarande gör. Är så jävla trött på hur dom betér sig mot dig, låtsas vara dina vänner vänder dig ryggen och tror att allt ska vara så jävla bra sen. Att du bara passar när dom har tid. Förstår att du har tappat förtroendet för varende person. Och att bli sviken är något som händer dig varje dag, på ett eller annat sätt. Dom fattar inte att bara ett fåtal ord kan förstöra så jävla mycket. Och jag har bara lust att sätta ett nackskott på de personer som vänder sig om och går. Att se dig må så jävla kasst får mig att må dåligt av att jag på distans inte kan göra något mer än att prata med dig bakom en dum datorskärm. Ibland vet jag inte vad jag ska göra, för du är så tillbakadragen och nämner bara ett fåtal saker som händer eller har hänt fast jag vet att det finns fler. Men folk har sabbat så mycket för dig att du inte ens öppnar dig för mig och jag har förståelse för det. Men du vet lika väl som jag att jag inte tänker ge upp. Och jag tänker inte vända ryggen till dig, för man klarar sig aldrig ensam. Ensam är inte stark. Jag hatar dom jävla idioterna som har tryckt ner dig på en nivå där du inte ens förtjänar att ligga på. Det är du som borde få äran att kunna sträcka på ryggen och visa vem du är. Kunna stolt visa att du är du utan att ha alla dessa falska fittor i din omgivning som sviker och förstör. Du borde placeras högst på en tron, precis där du hör hemma. För så mycket du har gjort och ställt upp, visat vad du tycker är rätt och fel. Stått för dina åsikter, men ändå trampats ner. Hur fan tänker folk!? Vad är det för fel på dom!? Finns ingen jävla rätt till att göra som dom gör! Men dom letar alltid fel, och lyckas alltid hitta brister att störa sig på. Men jag ser dig som felfri. Har aldrig stött på något som jag stör mig på eller något som jag ogillar. Vi har alla gjort misstag, önskat att man kunde spola tillbaka tiden för att kunna få det ogjort. Men känner dom ens något liknande att det dom har gjort är fel? Nej, för i deras värld kretsar allt om att ligga på topp hela jävla tiden. Och den enda som borde vara där är du! Du och ingen annan. Dom ska inte säga att dom vet hur du mår, vad du går igenom och hur du ska göra för att få det bättre. Dom leder dig till en väg där dom tror att det är bäst för dig, fast du virar runt och inte hittar dit du ska. Visar vägar där du ska vika av och allt blir bara till en enda röra. Dom sätter dig i så jävla komplicerade situationer och hur du än gör för att ta dig där ifrån så är det du som får skiten i slutet. Folk som tror att dom kan så jävla mycket, men vet egentligen inte ett skit. Ni ska bara hålla käften! Håll erat jävla bullshit för er själva. Han är inte dum, han förstår precis vad ni gör med honom. Ni är inte ens värda honom när ni behandlar honom som ni gör. Visa mer respekt och sluta fejka era känslor. Dom utnyttjar för att få stöd, och när du sen behöver dom som mest så är varenda dörr stängd. Du har ingen att vända dig till, trots att dom alltid har kunnat vända sig till dig. Så jävla fail är ni alla. Och jag hoppas ni tar åt er. Fan tänk er för! Mange är värd bättre saker än såhär. Och kan ni inte göra annat än att såra så håll er på avstånd. Bara för att ni är dåliga behöver ni inte få en person att känna sig sämre för att ni ska må bra. Ni vet fan ingenting om hur man är en vän, ingenting om hur man ska beté sig och ni är så jävla blinda för sanningen och verkligeheten. Egentligen är det ni som är veklingar, som fuskar er fram genom livet för att slippa ta er över hinder man stöter på. Men jag undrar vem som kommer längst i livet? En sann person, som är ärlig och rak eller en falsk fitta som tror att livet är ett spel? att du ska ge upp, att du inte ska ligga där och låta folk behandla dig så som dom gör. På ett sådant förnedrande och vidrigt sätt. Men jag säger det för att JAG bryr mig. Och jag står för det. Jag skämms inte, för jag har inget att skämmas för. Jag är stolt över att jag pratar med dig. Stolt över att jag känner dig. Du har ändå stöttat mig genom mina problem samtidigt som du har försökt att ta dig genom dina egna. Och jag har försökt så gott jag kan för att få dig att må bättre, även om det är svårt på distans och du har svårt att lita på folk. Men, tror du verkligen jag skulle skriva liknande saker till dig utan mening? Jag menar det jag säger, har alltid stått för något jag har sagt och säger och tänker fortsätta göra det. Du vet var du har mig, du vet var jag finns. Fan tveka inte. Jag är inte som dom andra. / Therese