Det började för längesen
Du upphör inte att förvåna mej. Jag känner exakt samma som du. Jag känner mej mövergiven, ensam... Jag har 6 syskon. Och en pappa som är helt jävla störd. Pappa tar droger. Slåss. Andvänder mej och min bror som slavar. Och... Jag vill bara ge upp. För jag pallar inte mer. Orkar inte höra på min brors förtvivlade skrik. Orkar inte se blåmärkena i mitt ansikte och ljuga och säga att jag "ramlade med cykeln". Jag menar... Att jag förstår dej. Och jag tror att du förstår mej. Och jag skulle vilja prata mer. Kram.
Jag vet exkat hur du menar,
jag håller helt me..
Jag vet exkat hur du menar,
jag håller helt me..
Hej, ärligt talat så tycker jag synd om dig... Hittade din blogg på bdb, Förstår inte hur föräldrar kan göra så mot sina barn! Alla ska kunna behandlas lika även om man är annorlunda, kille eller tjej spelar ingen roll! Din barndom låter inte speciellt trevlig, jag kan nästan tänka mig hur du har haft det...nästan som min bror, pappa slog honom en gång... det var inte meningen att jag skulle se men det gjorde jag, jag känner det fortfarande inom mig, känslan jag kände när jag såg honom..det gjorde så ont, det går inte beskriva...pappa har inga alkohol problem men han är ofta på dåligt humör...mamma säger att vi ska gå ifrån honom när han är tjurig för att det inte går att prata med honom, pappa särbehandlar mig...jag får nästan allt jag ber om..ber jag om pengar så får jag det medans min bror får tjäna egna! Der är så jävla fel! Jag känner mig så dum..men vad kan jag göra? En gång när pappa var tjurig så jag åt honom "va inte så jävla tjurig! När man är glad smittar det, och det gör det när man är tjurig också!" Pappa bara fnyste åt mig...när jag var 9 år kom jag fram till att jag vill bli polis, det är det jag lever för...alla tycker jag är urlöjlig utan mina barndoms vänner...och det vill jag fortfarande. Men sen en dag för nästan ett år sen började min 15:åriga bror att odla canabis i sin garderob...jag visste inte detta förrän i december 08...jag vaknade på morgonen och skulle till skolan...han hade alltid låst dörr, men när han gjorde sig iordning den morgonen glömde han det och jag smet in på hans rum...kände en okänd lukt och öppnade garderoben...växter! I en garderob :o Nu tänkte jag... min bror har blivit galen och odlar växter i sin garderob...jag frågade min bror vad det var, han sa "det är inget, bara lite växter" och jag svarade " det är knark eller hur!" Han sa "jag dödar dig om du berättar för mamma och pappa...jag skulle få 300 kr för att hålla tyst, men det var inte det som fick mig att hålla tyst utan hotet "jag dödar dig maria om du säger något" Jag gick inte till skolan den dagen...det kändes som att mitt liv förstördes ännu mer...jag ville ju bli polis! Ett halvår senare fick min bror en polisanmälan mot sig från en klasskompis, han hade skrivit ngt på internet som jag aldrig fick veta...mamma & pappa gick igenom hanns rum och hittade knarket, dom blev jättearga och jag kännde att det var mitt fel...jag kunde ha stoppat det! jag kunde ha berättat för mamma och pappa men det gjorde jag inte för jag var för feg! Nu är det ingen som vet hur jag känner...ingen som jag kan prata..mamma & pappa tvingade mig att hålla tyst om detta, det fick inte komma ut...jag fick inte ens prata med kuratorn i skolan! Ingen! Mitt liv kommer aldrig bli helt igen! Jag får igentligen inte berätta detta för dig heller men jag känner inte dig så det kan inte skada...Jag vill bara att jag någon gång kan få sjunga min text...texten som jag skrev om mitt liv...där allting står! Alla detaljer alla känslor. ALLT! Jag vill bli stor inom musiken...jag vill vara med i idol och se vad dom säger. Alla killar i min klass mobbar mig för min dröm, tjejerna tycker det är bra att jag vet vad jag vill göra, lärarna tycker det är bra att jag står på mig...men jag tar ändå mest åt mig av killarnas elaka ord. "Du kommer aldrig bli något Maria!" Du kan ju inte ens sjunga...det kanske är så..dom har aldrig hört mig sjunga, men dom har nog rätt, jag kommer aldrig lyckas. Jag försöker leva ett så normalt liv som möjligt..men det är svårt, bilden från när pappa slog min bror kommer hela tiden upp i huvudet.. Jag skulle gärna vilja prata mer med dig, kram.<3
Fortsätt att kämpa grabben har läst igenom din blogg nu du är jävligt stark som klarar dig igenom detta. Fortsätt kämpa och du borde skriva en bok om detta så att folk kan lära sig utav dig.
Har du svårt hemma ?
svar : yes..
ta tag på saken o fööörsök att prata med din pappa.
du förlorar ingenting på att försöka . förstår inte han det , så gör så att han förstår . och nu tänker du säkert att jag e dum i huvet o att du redan har prövat det eller ngt. Men min pappa drack väldigt han hade pengarna för sig själv , vi e 4 barn i ''familjen'' . ialf det ja vill säga är att jag pratade med min pappa o han fattade inte ett piss han kallade mig slampa utan ngn anledning .. men ah efter ja hade förklarat allt om o om o om igen så förstog han att detta e på allvar . Att han kan inte bara undevika oss o ta pengarna för sig själv o gå o köpa öl. Så idag är Jag stolt över han och ja har förlåttit han för hur han har behandlat mig/oss i familjen .. Han har ett jobb nu men får inte så mkt . Men det blir bättre med tiden ...
Prata med din pappa om han inte förstår o kallar dig för saker ta inte åt dig bli inte sur eller lessen fortsätt kämpa så han förstår dig !!
såg din blogg på bdb och började läsa lite. jag tycker synd om dig faktiskt. men fortsätt och kämpa. försök och prata med din pappa. det är hans fel om han inte lyssnar på dig. för han är din pappa och han ska faktiskt veta lite om dina känslor. min pappa slog mig med när jag var lite & jag kommer ihåg det än idag. jag har aldrig försökt att prata med han om det & det är det jag har gjort fel. men nu är det redan försent, så ta tag i det och prata med din pappa om det!. jag har typ aldrig i heller blivit älskad i min familj. Bara av min morfar, han var en av mina bästa vänner. Sen så dog han & jag var oälskad, min bästa vän hade dött. han som alltid lyssnade på mig & fanns för mig där.
Lycka till & kämpa på, du kommer klara det!
Kämpa på, fyfan, man blir tårögd. ''/
hej sitter & gråter här för jag känner igen mig lite & det blir så stört för man vet att folk har det såhär man vet att man inte är ensam om det men man kan ite tro att andra personer har det så dåligt man vill inte tro det men det du skriver & andra som har kommenterat är verkligen en förklaring & ett stöd att det finns fler , det låter sjukt men det känns bättre på något sätt att man inte är ensam.
tack otroligt för att du är uppriktig det betyder mycket för fler än mig
Oj du skriver mycket^^
Shit..Jag sitter här och blir tårögd och förstår verkligen hur du känner dej..:/ Kämpa på, för sök att snacka med din pappa, det kommer ordna sig, jag lovar..
härligt med en kille som skriver blogg!
Hur gammal är du? Jag menar, försök flytta hemmifrån. Berätta för socialen att din pappa köper dricka för DINA pengar.
Och du ska veta att du absolut inte är ensam om detta. Jag kände igen mig i så himlans mycket. Vet att det är svårt att berätta för någon då det bara låter som skitsaker fast det får en att gå sönder..
Gå till någon och prata, någon som känner samma. Ha det bra vännen :)
Guu vilken bra blogg! (:
Förstår hur du känner, ja känner ungefär samma sak \:
jag hoppas att det blir bättre för dig snart och att du kommer få en bra framtid
Växte också upp utan en normal pappa, utan att veta nåt om min släkt. Min pappa vill inte ha mig eller min syster, min morfar dog när min mamma va 10 år, min mormor har jag ingen kontakt med, min farmor stack när min pappa va 3 år så henne har jag aldrig träffat. Min farfar bor långt härifrån. Jag har inga kusiner att umgås med. Inga farbröder, fastrar eller morbröder eller mostrar att ringa till när jag behöver det. Min styvpappa hatar mig, han har gått så långt till att börja slå mig. Min mamma har en sjukdom, och vet inte hur lång tid hon har kvar att leva. Blev mobbad i skolan. Har nästan inga vänner, nästan alla har svikit mig. Alla playar & utnyttjar mig. Men ingen tror mig, eller lyssnar. dom tror jag har ett perfekt liv. Kanske är det för att jag aldrig uttrycker mina känslor "rätt". Skulle göra vad som helst för att få ett normalt liv..
