Denna ensamhet jag känner förtär alla mina sinnen
Gräver ner mig på botten och klyver hjärtat på mitten
Blodet rinner från såret, men kylan fryser det till is
Känner hjärtat falla sönder mer och mer, bit för bit

Ställer mig intill en husvägg med huvudet nedåtlutat
Talar med min skugga men den ber mig & sluta
Ensam lämnad fortsätter jag att vandra åt fel håll
Det sägs att folk vill hjälpa mig, men kan inte se nån

Regnet faller ner men jag fortsätter min vandring
för det stör inte mig just nu när jag är så tankspridd
Känner sakta hur andras blickar bryter mig ner
med en glaciär i ögat ser jag tillbaks och ler

Måste lätta på min börda nu innan det blir försent
Men jag har ingen att tala med om mina problem
Jag vandrar genom skogen på en igensopad stig
Sätter mig i skuggornas dal vid en gammal ruin

Jag har sprungit ifrån mörkret, men är inte riktigt trygg än
Hoppas inte för mycket då mörkret kan hugga mig i ryggen
Allt är så tungt, drömmer om att leva i något annorlunda
Lekte med ödet, det känns som om döden vann nån runda

Lappar igen såren som kommer och går hela tiden
Dags och vända tillbaks, vill inte bli mera sliten
Hör på när vinden och träden försöker ta kontakt
Men jag vägrar att lyssna och följa dess makt

Ett hjärta fyllt med sorg & onda tankar i min skalle
jag går långsamt uppför trappan men det känns ändå som jag faller
Min själ har gett sig av & lämnat mig ensam utan hopp
Känner mig värdelös som en ros utan sin doft

Tårar rinner på kinden när jag tänker på gamla minnen
När jag går genom grinden och ställer frågor till vinden
Om mitt sårade sinne och mitt sågade inre
Jag har blivit så sliten när jag gått genom tiden

Jag vill bort från den här skiten och kunna finna himmelriket
Dags att säga hejdå till Livet, det är dags att finna inre friden
Jag missade min avfart på Livets egen motorväg
Jag är inget mer än vad ni kallar en bortglömd själ

Jag ska först börja med att säga att jag är så jävla trött på
Iqbefriade jävla fittungar som sitter och trycker ner en annan
människa genom och säga att den är dryg, att den är ful, att
den är det och det .. vad tänker ni med egentligen? har ni ens
något innanför pannbenet? jag börjar undra det alltså ..
för så jävla mycket skit som ni slänger ur er så kan ni fan inte
ha så jävla mycket till försvars argument överhuvudtaget ..
& nu till folk som säger "jag bryr mig, jag finns alltid, jag lyssnar."
hur fan tänker ni när ni säger det? menar ni det helhjärtat eller
säger ni så endast för att personen i fråga inte ska känna sig
så ensam längre? & om ni nu "menar det" så varför inte höra av sig?
prata med personen ni sägs bry sig om så mycket om? för ärligt talat
så har jag inte märkt ett jävla skit om den här "bry sig om-prata med"
grejen .. antingen bryr man sig inte och hör inte av sig något,
eller så bryr man sig & menar det, och hör av sig till personen ..
men det är ni i själva fallet också jävligt dåliga på.
så vad tänker ni egentligen med? inte är det med huvudet iallafall.
ni ger skit till folk, ser till att folk .. folk som är bra hamnar i skiten
och vad gör ni sen? jo ni är så jävla blinda att ni inte fattar ett jävla
skit om vad som händer med dom .. det finns personer i det här
landet som jag .. som inte har något, som inte har några vänner
för att alla har svikit, kärlek har krossat en totalt - & dom här
så kallade "människorna" som sägs bry sig har bara snackat skit.
.. det löjligaste av hela allting det här, det är att ni inte fattar ett
skit om vad som händer med dom här bra personerna som ni har sabbat.
inte konstigt att folk tar livet av sig, att folk blir mobbade .. för så
länge det finns människor som ni, som gör allting för att se andra
falla ner så kommer den här jävla "mänskligheten" inom en snar
framtid att gå under, varenda jävel kommer vara utan hopp ..
ni förstör drömmar, ni förstör folks liv & jag vill inte vara en del
av eran skit, så lämna mig ifred bara - dra långt åt helvete horungar.